I dag började husse ja matte kräva i lådan, som innehöll allt möjligt, t.o.m halsband med en liten klocka, den luktade katt. Jag har hört att det har varit en jättestor Svante katt här i huset, som var kungen här. Tur att den är i himlen nu.
Och i samma låda hittade dom ett jättefint halsband, precis samma färg jag hade när jag var liten, lila, bara lite större.
Dom sa att den har varit Kajsas, hon som var mamma till dom ouppfostrade vildar Milla och Maja. Kajsa hade flygit till hundhimmel på samma dag som jag föddes. Matte var förvånad när hon märkte att det var samma färg som min baby-färg var. Hon hade glömt helt att det fanns en sånt hemma. Hon tänkte åka och köpa ett helt nytt halsband till mig. Jag vill inte ha halsband egentligen, men den här doftar ganska gott och passar mig. Husse tyckte att det funkar bättre ha mig i koppel nu. Inte vet jag, men måste kanske lära mig.
Tidigare fick jag göra allt möjligt roligt, nu får jag inte ens bita husse och matte, inte hjälpa med garn, inte bita möbler och böcker, inte ens hjälpa matte med datorn. Dom skriker högt EEEIIIJJ eller NEEEIIJJJ. Måste betyda samma.
Undrar ifall jag får leka med dockan som vill sitta på samma stol som jag.
Tänään meistä tuntui, että Emma tarvitsee jo oman kaulapannan. Meillä oli laatikossa kissan ja pentujen pantoja, sittten löysimme yhden sopivan laatikosta, lilan. Oli Kaisan kaulapanta, oli jäänyt pieneksi. En edes muistanut, että meillä oli sellainen.
Hassua muuten että Emmalla oli lila kaulapanta pienenä. Ja myös Kaisalla. Vaikka emme sitä muistaneet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar